lifeisabiglie

Nu sitter man här och ska snart äta, kollar på The last song med natalie nu, sen ikväll blire filmen vi hyrde, kommer inte ihåg vad den heter nu bara för att ja tänke skriva vilken de va..
Malin och hennes EXTREMT snygga killkompis ska kolla på filmen med oss, så kanske vi skulle hitta på något lite senare, dvs efter fillmen.

nu får ja inte skriva mer, ska äta nu (:

nu har man precis vaknat, ska göra mig klar så kör mamma mig te pappa så ja kan hämta kläder och nya mediciner, sen blire att hämta upp natalie så ska vi ha mysdag (:

Tack, tack för att du alltid funnits för mig, för att du alltid stöttat mig. Du har hjälpt mig igenom alla åren vi haft tillsammans. När jag har haft det som värst fanns du där, när resten lämnade mig..
du är vännen alla borde få chansen till att ha, enligt mig så förtjänar jag dig inte, men jag är så glad över att jag får finnas för dig så gott jag kan. Du är som en syster för mig gumman. Tack så sjukt mycket.
Jag älskar dig.

Man tror att man klarar sig utan någon, man har ju trots allt resten kvar. Men det är helt fel, jag kan inte leva utan honom. Jag vet att alla säger "jag kan inte leva utan dig, du är mitt allt" sen går dom och hittar en ny på en piss kvart. men jag har gjort ALLT. bokstavligen talat, allt för att bli av med mina känslor för honom. det är snart 10 månader sen han lämna mig, men jag kan inte. Jag KAN inte leva utan honom, även om jag kanske skulle vilja slippa leva med honom, så kan jag inte det.. Fattar han inte? jag skulle göra ALLT för att få honom tillbaka. men jag är för rädd för att berätta, han kommer bara bryta kontakten med mig igen, och jag klarar inte det. helt seriöst, jag vill inte tillbaka till den tiden igen. som jag lagt upp i bloggen förut: "Vet inte vad jag ska ta mig till Varenda gång du är ifrån mig kommer ångesten ikapp Mina utbrott blir allt fler Jag skriker, Vet inte hur jag får smärtan att försvinna Det är bara du som får den skingra sig ett tag Du vet inte, ingen vet Det som händer gör så ont Tänk då du krossade mig Kommer den här smärtan alltid sitta kvar då?" Kommer du ihåg vår kärlek? Den som var så stark, den som var så äkta? Kommer du ihåg att du gav upp allt vi hade byggt ihop tillsammans? Varför lät du vår kärlek rasa? Var den inte värd någonting för dig? Du trampade sönder både vår kärlek och mitt hjärta. Jag gav det till dig för jag litade på dig, Jag trodde du kunde ta hand om det bättre än mig. Men du förstörde, du krossade. Kommer du någonsin försöka laga mitt hjärta? Men varför laga något som så lätt kan gå sönder igen? Ett litet ord från dig kan få det krossat ännu en gång Vem som helst kan säga något till mig men mitt hjärta förblir helt, Fast när du, som jag älskar mer än allt annat Säger något som sårar, kommer jag självmant kasta sönder mitt hjärta Varför leva, när du ändå inte vill ha mig? Om någon bara kunde förstå, hur ont det faktiskt gör. Efter alla nätter utan sömn, bara tårar, sen på morgonkvisten kan man inte somna för att kudden är för blöt, alla nätter jag vaknat av mitt eget skrikande, mina egna tårar, alla kvällar jag gjort allt för att blodet inte ska sluta rinna, allt det, allt är för din skull. Jag öppnar mig för dig, jag lever för dig. frågan är varför jag lever, när du inte ens vill ha mig vid din sida längre..

Gammal bild, WE LIKE!

Jag är HELT kär i dom här byxorna. Ge mig pengar till dom? (a) http://www.bluefox.nu/pub_images/large/TR359_bak_208.jpg

nu ska jag klä på mig och göra mig klar, ska iväg och fira en kompis till familjen som fyller år, skit kul. eller inte. en jävla massa dryga folk och shit .__.

aja, nu ska jag ut och röka iaf, ska tvinga med mamma ut, vill inte röka själv. Hon hatar iofs röken men iaf (a) hon är söt och följer med ibalnd iaf (:

Btw, min mobil fun kar typ inte heller, eller asså, skärmen vill typ bara funka när den känner för de, IRRITERANDE.

Jag gick på en väg, det ända jag såg var träd… allt var så tyst jag hörde mina egna fotsteg. För en liten stund i mitt liv kände jag mig fri, och en svag doft av rosor kändes nu.

När jag hade gått ett tag på vägen fick jag syn på något märkligt på sidan av... jag gick närmare och såg att det var en låg vit vas med blåa rosor. Då blev doften lite starkare men inte alls mycket och jag fortsatte min vandring.

Nu var det som en stor öken och det kändes som om att jag hade fått vingar och jag flög fram istället...och jag kunde göra vad jag ville..ingen säger åt mej hur jag ska vara..eller hur jag ska klä mej, jag kände mej som en nyfödd fjäril. Det var underbart...

jag gick tyst o lugnt vidare, då jag såg en sjö, jag gick fram och det var en lagom strand och en brygga rakt ut. Mitt i vattnet växte näckrosor, jag fyllde vasen med några och satte den i sanden och gick vidare… bakom mig hörde jag de små vågorna.

Jag nästan flög vidare, som om jag gick i luften. Det var lika tyst här som det hade varit förut...

Från långt håll såg jag något litet, det var en gammaldags järn-nyckel handtaget var format som ett hjärta... Jag undrade vart den kunde leda.

Efter en stund blev det skugga, jag undrade varför det gick så fort. när jag kollade upp såg jag en 2-3 meter hög mur utan ändar. Jag blundade och nu var min högsta önskan att det skulle finnas en dörr. Senare kom det som ett ljus över himmelen, framför mig hade det bildats en fin ängel, efter ett tag såg jag vem det var... Min älskade, som stod med en annan tjej hand i hand… Där försvann allt, allt blev svart. Jag är inte längre en människa, jag är inte längre levande…

blev bråk med syster och de nu så ja sover hos mamma ist, hon ville sova hos pappa så de blir bra, får vara lite mer med henne, de blir nice.

länge sen jag hade myskväll med mor, så ska tvinga henne att se bra filmer med mig ^^,

okej, nu har man kommit hem ifrån grönan.
Det sista jag gjorde va att gå spökhuset, som jag vet att jag är livrädd för, men iaf. Så jag gick iaf med min syster och så skrek jag rösten av mig, skakade som fan, kunde knappt stå på mina ben pga att mina knän blev svaga, sen för att inte nämna att jag börja gråta och hyperventilera också XD
jadu, jag är inte alls de minsta rädd... eller något (a)

nu ska jag hem till pappa igen iaf, sitta och ta de lite lugnt. (:

Blir grönan imorgon med syster, mamma, bertan, bella och david.
lovat syster efter en röstning att vi ska ha krigsmålning! ( illa o: XD )
men de blir säkert skit bra, dra till sig lite mer uppmärksamhet lix :D





JAVET, vi är snygga.

Tagit ut dreadsen :


Rakat av mig ögonbrynen :



Och klippt av mig typ hela håret:

okej, ja har inte varit ett dugg aktiv, har hänt en jälva massa som vi inte behöver ta här. dom som behöver veta de, vet de redan.
öhm, ja bor inte längre hos foster familjen, dom klarade inte av att ha mig där efter att dom fattat mina problem med ett antal psykoser och shit. så ja blev hem skickad. jag bor nu hos min pappa, och är hon min mamma var annan helg, från fredag till tisdag.

och just nu är jag hos mamma, nyvaken och hela skiten, vi ska iaf dra iväg te landet med laxen, så får han bada lite och ja kanske kan få lite färg eftersom att jag är likblek, vilket iofs är fint, men iaf!

puss.

Jag har inget internet hos familjen jag bor hos,men jag lyckasfixa en data lite då och då iaf, så får hoppas att jag från internet sen iaf, för de SUGER utan o.O

aja, dom har tre hundar, två katter, nio hästar och ett antal höns ._.
men det är faktiskt jävligt fint där (: bor på landet i vaxholm nu, så nui vet alla de också, skit bra!

sitter hemma hos min pappa nu efter ett bråk hos min mamma med malin och mamma igår, så pappa betalade taxi till mig igår, satt och grät i taxin hela vägen hit. han som körde försökte prata med min men fick ingen kontakt med mig,men aja. nu ska ja gå och vara lite social och äta lite godis! :D

blir akut familj på måndag, så får ja bo där ett tag och sen får ja välja om ja vill ha en foster familj eller flytta hem, ska bli riktigt jävla skönt.
imorgon får jag reda på vart ja ska bo, kommer antagligen vara i sthlm för att jag måste gå kvar på DBT ett tag till för att lindra mitt självskade beteende lite iaf. Sen vill jag dra ifrån sthlm, för mycke minnen som gör ont, går inte längre bara.
tänkte bara berätta de lix >.<

Stans syster man ska ha då. Ska jag någon gång få ett prvat liv eller?
Jag hatar henne. seriöst, det finns ingen dold kärlek till henne kvar längre, för alla gången hon sårat mig och svikit mig så har den försvunnit.

aja, har pratat med mamma om fosterfamilj nu iaf, så imorgon ska vi ha möte med soc, då tar vi upp det och säger att det är akut, kan fan inte bo kvar här, ja vägrar.

Jag vet att ja inte skrivigt på fett länge, men jag har seriöst inte orkat.
har varit ett jävla helvete.
Ganska piss nu också men ja måste skriva av mig lite iaf, inte för att det lär hjälpa men iaf.

Med alla jälva bråk här "hemma" så kommer det inte funka längre. jag kommer fan dra te soc och kräva foster hem/familj. Om dom hotar med behandlingshem på psyk och shit så borde ja ju få kunna komma här ifrån, right?
blir ju inte precis bättre av skiten här hemma.
Jag kan inte bo hos min så kallade pappa pga en jääävla massa anledningan, jag och min mamma glider ifårn varandra mer och mer fast att hon inte vill se det. och med hjälp utav malin så går det ännu fortare.
För er som inte vet så är Malin tydligen min syster, dom säger det iaf.

---

Jag är inte en utav er människor. Ni har inga känslor. Ni är som robotar.
Alltid samma saker, ni kommer aldrig att förstå hur det är att behöva hantera alla känslor. Ni vet inget om det.
Ni tror att Ni har era dåliga dagar, men Ni har ingen aning om hur bra Ni faktiskt har. Ändå ser Ni ner på oss som måste leva med självmordstankar, självskade beteende, demoner,och så er, Ni är nästan värst.

---

Dom säger att jag är schizo (http://sv.wikipedia.org/wiki/Schizofreni nej det är inte att man har fler personligheter.), samt att jag har ADHD (http://sv.wikipedia.org/wiki/ADHD), och borderline (http://sv.wikipedia.org/wiki/Borderline)

Väldig gulligt. som Ni männskor sätter massa diagnoser utan att ens veta vad det är Ni säger.

---

I hurt myself today,
To see if I'd still feel.
I focus on the pain,
The only thing that's real.
The needle tears a hole,
The old familiar sting;
Try to kill it all away,
But I remember everything