Jag fick låna en ängel.
Jag gick på en väg, det ända jag såg var träd… allt var så tyst jag hörde mina egna fotsteg. För en liten stund i mitt liv kände jag mig fri, och en svag doft av rosor kändes nu.
När jag hade gått ett tag på vägen fick jag syn på något märkligt på sidan av... jag gick närmare och såg att det var en låg vit vas med blåa rosor. Då blev doften lite starkare men inte alls mycket och jag fortsatte min vandring.
Nu var det som en stor öken och det kändes som om att jag hade fått vingar och jag flög fram istället...och jag kunde göra vad jag ville..ingen säger åt mej hur jag ska vara..eller hur jag ska klä mej, jag kände mej som en nyfödd fjäril. Det var underbart...
jag gick tyst o lugnt vidare, då jag såg en sjö, jag gick fram och det var en lagom strand och en brygga rakt ut. Mitt i vattnet växte näckrosor, jag fyllde vasen med några och satte den i sanden och gick vidare… bakom mig hörde jag de små vågorna.
Jag nästan flög vidare, som om jag gick i luften. Det var lika tyst här som det hade varit förut...
Från långt håll såg jag något litet, det var en gammaldags järn-nyckel handtaget var format som ett hjärta... Jag undrade vart den kunde leda.
Efter en stund blev det skugga, jag undrade varför det gick så fort. när jag kollade upp såg jag en 2-3 meter hög mur utan ändar. Jag blundade och nu var min högsta önskan att det skulle finnas en dörr. Senare kom det som ett ljus över himmelen, framför mig hade det bildats en fin ängel, efter ett tag såg jag vem det var... Min älskade, som stod med en annan tjej hand i hand… Där försvann allt, allt blev svart. Jag är inte längre en människa, jag är inte längre levande…
