patetiskt? kanske, men jag bryr mig inte.

Mitt hjärta är sönder. Tro mig, det är inte bara ett uttryck,  jag känner det, känner varje bit bryta från sin helhet. Jag älskar honom fortfarande. Det stämmer att den första kärleken, den äkta kärleken, låter aldrig någonsin låta gå. jag älskar dig och alltid kommer. Jag behöver dig. snälla hjälp mig... Kommer att älska honom för alltid, och inte en dag mindre ..

Hur är det möjligt att mitt hjärta slår för honom och hans slår så långt ifrån mid som edt bara går mig?
Hur är det möjligt att jag fortfarande minns allt, medans han inte ens bryr sig..?
Minne av honom suddas långsamt ut, på en månad hinner någon sekund utav minnet med honom försvinna, men det som finns kvar är kvar för att såra. Jag önskar att allt kunde gå bort, att jag kom bort, nu. Men jag vaknar alltid upp på sjukhuset igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0