som en helt annan person.

Smärtan som ständigt följer mig
är min andra hälft men ändå vet jag att den vill mig ont
och jag vill att den försvinner

Den gör mig svag, sårbar, synbar
Jag blir läslig för hela världen
Smärtan blottas med mig och jag är ingen
Den förkrossar mig, förstör mig
Allt inom mig känns dött
Inget där inuti är längre jag.

Förstår ni då när jag säger att jag inte längre är den jag en gång varit..?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0