Rakbladen, en riktig vän.

När man får en sån jävla ångest att man inte har någon annanstans att vända sig, så finns du där.
Fast att du märker mig för livet, på ställen där alla kommer att se, så kan jag inte sluta röra vid dig.
Jag kommer ständigt till platser eller situationer där endast du kan rädda mig.
Du har tvingat mig in på en väg jag inte kan komma ifrån, du våldtar mitt sinne. Men enda tar jag dig med mig på den långa vägen vi har att gå...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0