lifeisabiglie

Värför ska det vara så jälva svårt att förklara för någon hur jag egentligen tänker och känner?
Är det för att jag själv inte riktigt vet?
Eller är det för att ingen vill lyssna på vad jag säger?
Varför kan jag inte vara glad, som alla andra kan vara?
Varför måste jag alltid ha ett falskt leende på läpparna när jag egentligen bara vill skrika och gråta?
Varför kan jag inte bara få gå..?