lifeisabiglie

Ångesten har mig åter i sitt grepp
och har det med trumf på hand

Alla minnen från förr kan han gräva fram,
ett efter ett, och visa för mina rödgråtna ögon
Då är själen min ännu ett steg ner i gropen,
som jag inte kan gräva mig upp ur igen.

Jag drömde om att rakbladen skulle döda,
krossa och begrava ångesten för gott.
Rakbladen gav ångesten för varje drag
 och den växte inom mig

Tills inget kvar fanns att skära i
och ångesten hade fångat in mig i ett hörn

Jag tappade rakbladen på golvet,
och blodet droppade

Känslan av frihet, glömska, andrum kom aldrig
som den gjorde förr när smärtan skar in
i handlederna, i benen, överallt

Den kom aldrig

Kvar blev jag med blod, smärta

Och en ångest redo att krossa mig