lifeisabiglie -

19:50

Snälla, kan du inte bara sluta? jag orkar inte mer. jag klarar de inte längre. rakbladen hjälper knappt längre. jag har inget som kan hjälpa mig nu. så snälla, jag ber dig, kan du inte bara sluta?
går mitt liv ut på att lida? eller att du ska ha någon att förstöra för? du VET att jag har sjukt svårt att prata med folk, att öppna mig och släppa in folk, ändå ska du förstöra de emellan mig och dom ja vågar lita på.
seriöst. jag orkar ine kalla dig för saker längre, jag orkar inte hata dig mer. men jag tänker heller inte älska dig. men kan du snälla bara sluta sparka på mig? jag ligger redan, du behöver inte oroa dig, jag kommer inte att komma upp igen. jag vill bara inte att du sparkar mer. Blåmärkerna som du gör, blir till öppna djupa sår i mig. och visst, dom läker, men inte så länge du gör nya, varje dag. då hinner det aldrig läka.
Jag är sjuk, jag har insett de nu, men de är du också. Så låt mig bara vara, jag förstör tillräckligt mycke för mig som de är nu..

2010-08-31 @ 19:55:00 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

17:40

Bloggrape! Nu är det becka som har kontrollen.
vill passa på att tipsa alla er Emelies läsare om hemsidan www.givesmehope.com

shit is awesome.
'nuff said.

puss!

2010-08-25 @ 17:42:17 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

20:35

nu har jag inte hela håret blått längre, utan en hel del svart också
fan de va länge sen ja hade svart o:
aja, bild kommer väll snart antar ja, kanske ikväll om ja orkar, de märker vi iaf (:

2010-08-24 @ 20:35:24 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

22:05

I need you to tell me, tell me lies so beautiful, take me and break me, make me strong like you. I dream of walking between the raindrops.
Don´t tell me I can´t because all I really ever wanted was to be happy.

2010-08-23 @ 21:45:49 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

21:22

Kommer du ihåg vår kärlek?
Den som var så stark, den som var så äkta?
Kommer du ihåg att du gav upp allt vi hade byggt ihop tillsammans?
Varför lät du vår kärlek rasa?
Var den inte värd någonting för dig?
Du trampade sönder både vår kärlek och mitt hjärta.
Jag gav det till dig för jag litade på dig,
Jag trodde du kunde ta hand om det bättre än jag.
Men du förstörde, du krossade.
Kommer du någonsin försöka laga mitt hjärta?
Men varför laga något som så lätt kan gå sönder igen?
Ett litet ord från dig kan få det krossat ännu en gång
Vem som helst kan säga något till mig men mitt hjärta förblir helt,
Fast när du, som jag älskar mer än allt annat
Säger något som sårar, kommer jag självmant kasta sönder mitt hjärta
Varför leva, när du ändå inte vill ha mig?

2010-08-23 @ 21:21:28 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

18:13, sista någonsin, hoppas jag..

I´m just going to end it, now and forever...

2010-08-09 @ 18:13:20 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

18:33

Nu sitter man här och ska snart äta, kollar på The last song med natalie nu, sen ikväll blire filmen vi hyrde, kommer inte ihåg vad den heter nu bara för att ja tänke skriva vilken de va..
Malin och hennes EXTREMT snygga killkompis ska kolla på filmen med oss, så kanske vi skulle hitta på något lite senare, dvs efter fillmen.

nu får ja inte skriva mer, ska äta nu (:

2010-08-04 @ 18:32:59 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

12:07

nu har man precis vaknat, ska göra mig klar så kör mamma mig te pappa så ja kan hämta kläder och nya mediciner, sen blire att hämta upp natalie så ska vi ha mysdag (:

2010-08-04 @ 12:07:19 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

23:40

Tack, tack för att du alltid funnits för mig, för att du alltid stöttat mig. Du har hjälpt mig igenom alla åren vi haft tillsammans. När jag har haft det som värst fanns du där, när resten lämnade mig..
du är vännen alla borde få chansen till att ha, enligt mig så förtjänar jag dig inte, men jag är så glad över att jag får finnas för dig så gott jag kan. Du är som en syster för mig gumman. Tack så sjukt mycket.
Jag älskar dig.

2010-08-03 @ 23:39:35 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

23:24

Man tror att man klarar sig utan någon, man har ju trots allt resten kvar. Men det är helt fel, jag kan inte leva utan honom. Jag vet att alla säger "jag kan inte leva utan dig, du är mitt allt" sen går dom och hittar en ny på en piss kvart. men jag har gjort ALLT. bokstavligen talat, allt för att bli av med mina känslor för honom. det är snart 10 månader sen han lämna mig, men jag kan inte. Jag KAN inte leva utan honom, även om jag kanske skulle vilja slippa leva med honom, så kan jag inte det.. Fattar han inte? jag skulle göra ALLT för att få honom tillbaka. men jag är för rädd för att berätta, han kommer bara bryta kontakten med mig igen, och jag klarar inte det. helt seriöst, jag vill inte tillbaka till den tiden igen. som jag lagt upp i bloggen förut: "Vet inte vad jag ska ta mig till Varenda gång du är ifrån mig kommer ångesten ikapp Mina utbrott blir allt fler Jag skriker, Vet inte hur jag får smärtan att försvinna Det är bara du som får den skingra sig ett tag Du vet inte, ingen vet Det som händer gör så ont Tänk då du krossade mig Kommer den här smärtan alltid sitta kvar då?" Kommer du ihåg vår kärlek? Den som var så stark, den som var så äkta? Kommer du ihåg att du gav upp allt vi hade byggt ihop tillsammans? Varför lät du vår kärlek rasa? Var den inte värd någonting för dig? Du trampade sönder både vår kärlek och mitt hjärta. Jag gav det till dig för jag litade på dig, Jag trodde du kunde ta hand om det bättre än mig. Men du förstörde, du krossade. Kommer du någonsin försöka laga mitt hjärta? Men varför laga något som så lätt kan gå sönder igen? Ett litet ord från dig kan få det krossat ännu en gång Vem som helst kan säga något till mig men mitt hjärta förblir helt, Fast när du, som jag älskar mer än allt annat Säger något som sårar, kommer jag självmant kasta sönder mitt hjärta Varför leva, när du ändå inte vill ha mig? Om någon bara kunde förstå, hur ont det faktiskt gör. Efter alla nätter utan sömn, bara tårar, sen på morgonkvisten kan man inte somna för att kudden är för blöt, alla nätter jag vaknat av mitt eget skrikande, mina egna tårar, alla kvällar jag gjort allt för att blodet inte ska sluta rinna, allt det, allt är för din skull. Jag öppnar mig för dig, jag lever för dig. frågan är varför jag lever, när du inte ens vill ha mig vid din sida längre..

2010-08-03 @ 23:24:25 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

22:40

Gammal bild, WE LIKE!

2010-08-02 @ 22:40:40 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

16:30

Jag är HELT kär i dom här byxorna. Ge mig pengar till dom? (a) http://www.bluefox.nu/pub_images/large/TR359_bak_208.jpg

2010-08-01 @ 16:30:01 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

12:18

nu ska jag klä på mig och göra mig klar, ska iväg och fira en kompis till familjen som fyller år, skit kul. eller inte. en jävla massa dryga folk och shit .__.

aja, nu ska jag ut och röka iaf, ska tvinga med mamma ut, vill inte röka själv. Hon hatar iofs röken men iaf (a) hon är söt och följer med ibalnd iaf (:

Btw, min mobil fun kar typ inte heller, eller asså, skärmen vill typ bara funka när den känner för de, IRRITERANDE.

2010-08-01 @ 12:18:49 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Jag fick låna en ängel.

Jag gick på en väg, det ända jag såg var träd… allt var så tyst jag hörde mina egna fotsteg. För en liten stund i mitt liv kände jag mig fri, och en svag doft av rosor kändes nu.

När jag hade gått ett tag på vägen fick jag syn på något märkligt på sidan av... jag gick närmare och såg att det var en låg vit vas med blåa rosor. Då blev doften lite starkare men inte alls mycket och jag fortsatte min vandring.

Nu var det som en stor öken och det kändes som om att jag hade fått vingar och jag flög fram istället...och jag kunde göra vad jag ville..ingen säger åt mej hur jag ska vara..eller hur jag ska klä mej, jag kände mej som en nyfödd fjäril. Det var underbart...

jag gick tyst o lugnt vidare, då jag såg en sjö, jag gick fram och det var en lagom strand och en brygga rakt ut. Mitt i vattnet växte näckrosor, jag fyllde vasen med några och satte den i sanden och gick vidare… bakom mig hörde jag de små vågorna.

Jag nästan flög vidare, som om jag gick i luften. Det var lika tyst här som det hade varit förut...

Från långt håll såg jag något litet, det var en gammaldags järn-nyckel handtaget var format som ett hjärta... Jag undrade vart den kunde leda.

Efter en stund blev det skugga, jag undrade varför det gick så fort. när jag kollade upp såg jag en 2-3 meter hög mur utan ändar. Jag blundade och nu var min högsta önskan att det skulle finnas en dörr. Senare kom det som ett ljus över himmelen, framför mig hade det bildats en fin ängel, efter ett tag såg jag vem det var... Min älskade, som stod med en annan tjej hand i hand… Där försvann allt, allt blev svart. Jag är inte längre en människa, jag är inte längre levande…

2010-08-01 @ 11:59:50 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()